Cavalettiträning för Sara idag och det kändes sådär. Jag tror jag tycker det kändes värre än vad det såg ut. Men jag var inte på humör och det kände Moa så allt kändes bara tråkigt. Om jag tycker det är tråkigt tycker Moa också det. Jag hade för höga krav vilket gjorde att det inte blev något kul. Jag tyckte hon kändes ovillig och inte så positiv som hon brukar. Så jag sa det till Sara så då tyckte hon att jag skulle släppa kraven och berömma henne mycket. Så det gjorde jag och då blev Moa glad, positiv och pigg.

Åhhh är lite irriterad på mig själv att jag inte tänker mig för ibland. Man måste rida Moa med huvudet och vara lite smart. Jag berömde henne inte än enda gång under 40 min, klantskalle säger jag bara! Min negativa energi smittade av sig och då tycker Moa det är tråkigt också. Det räckte med bara lite positiv energi en stund och hon vände på en 5 öring.

Det är inget jag behöver hänga upp mig på för det såg liksom inte katastrofalt ut idag. Det var jag som tyckte det kändes dåligt fast det kanske egentligen inte såg så pjåkigt ut. I vanligsa fall berömmer jag henne varje gång hon hoppar över ett hinder och då blir hon så himla glad och vill hoppa allt hon ser. Jag kan glömma bort berömmet i dressyren och cavaletti för jag har mycket högra krav där. Men på Moa funkar positiv energi jättebra, i ons när det gick så himla bra i dressyren så var jag glad och snålade inte på berömmet. Moa behöver mycket stimulans, beröm, positiv tänkande, inspiration och att jag rider väldigt konsekvent. Jag måste helt enkelt sprida en massa glädje varje gång jag rider även de gånger jag kanske inte riktigt är på humör ;) 


"Är matte glad är jag också det"